mineralkrystaller

Mineralkrystaller är fasta ämnen vars atomer är ordnade i en regelbunden kristallstruktur och ofta visar en geometrisk, regelbunden form. Den yttre formen kallas kristallhabit och speglar den interna ordningen. De bildas genom naturlig kristallisation när mineralhaltiga lösningar avkristalliseras, när magma eller hydrotermala vätskor kyls och pressas, eller genom biomineralisering i organismer.

Kristallsystemen beskriver olika symmetrimönster och delas vanligtvis in i sju grupper: kubisk, romboedrisk (trigonal/rombohedral), tetragonal, hexagonal, orthorhombisk, monoklin och triklin.

Vanliga egenskaper är hårdhet enligt Mohs-skalan, glans, färg, transparens och hur kristallen bryter, dvs hur den klyvs eller splittras. Vissa mineraler uppvisar tydlig klyvning, medan andra bryts mer ojämnt. Identifikation baseras därför ofta på kombinationen av fysisk storhet, kemiskt innehåll och kristallstruktur.

Exempel på vanliga kristaller är kvarts (SiO2), kalcit (CaCO3), halit (NaCl), fluoritt (CaF2) och pyrit (FeS2).

Användningar sträcker sig från smycken och prydnadssten till industriella tillämpningar i glas, keramik och elektronik, där kvarts används i oscillatorer och andra tekniska komponenter.

Förekomst: mineralkrystaller bildas i många miljöer, från magmatiska och hydrotermala system till sedimentära miljöer och geoder.