avkristalliseras

Avkristallisering är processen där ett material som tidigare har varit kristallint förlorar sin långväga ordning och blir amorft eller nästan ordningslöst. Begreppet används främst inom materialvetenskap, mineralogi och farmaceutisk forskning.

Vanliga vägar till avkristallisering inkluderar uppvärmning till eller över smälttemperaturen följt av snabb nedkylning, vilket hindrar kristallbildning och bildar glas; mekanisk amorfisering genom högenergibehandling som bollkrossning eller annan deformation; samt lösning där kristaller löses upp och nya kristaller inte bildas, vilket leder till en amorf produkt när materialet återfälls.

Egenskaper och betydelse av avkristallisering varierar mellan material, men amorfa strukturer kännetecknas ofta av högre upplösningsegenskaper hos vissa ämnen och förändrad densitet eller mekanisk mjukhet jämfört med kristallina former. Amorf struktur används exempelvis i läkemedel för ökad biotillgänglighet, medan den kan ge sämre stabilitet över tid. Inom geologi och glasbildning är avkristallisering kopplad till bildandet av glasiga mineraler eller vulkaniska glas.

Identifiering av avkristallisering görs vanligen med tekniker som röntgendiffraktion (XRD), där avsaknaden av skarpa kristallina mönster indikerar amorf struktur, samt differential scanning calorimetry (DSC) som avslöjar glasövergångstemperatur och avsaknad av tydlig smälta. Rekristallisering kan ske vid långvarig åldringsbehandling eller vid upphettning under rätt omständigheter.

Exempel på tillämpningar är amorfa läkemedel och glasiga polymerer, samt naturliga eller artificiella glas i geologi och materialvetenskap.