nedkylning

Nedkylning, ofta kallat subkylning, är ett begrepp som används i två huvudsakliga sammanhang inom termodynamik och kylteknik. Inom fysik och kemi syftar nedkylning på underkylning: vätskan kyls ned under sin fryspunkt utan att bilda fast fas omedelbart. Inom kylteknik avses nedkylning ofta som subkylning av en köldmedlevätska efter kondensation, där vätskan kyls vidare till en temperatur under kondenseringstemperaturen.

Underkylning av vätskor uppstår när vätskan kyls under fryspunkten utan att frysa. Det är en metastabil fas som beror på avsaknad av kärnor eller på för långsam kärnbildning. Små störningar eller tillsats av kärnbildare kan utlösa snabb kristallisering. Underkylning används ibland i forskning för att studera glasbildning och amorfa metalliska legeringar.

I kyl- och värmepumpssystem syftar nedkylning till subkylning av vätskan i kondensorn. Vätskan kyls ned under kondenseringstemperaturen före expansion, vilket minskar flash-gas, ökar andelen flytande vätska som når expansionsventilen och därigenom förbättrar verkningsgraden. De exakta nivåerna påverkas av köldmedel, systemtryck och kretsens design.

Begränsningar inkluderar risk för oönskad kärnbildning eller överkylning som hindrar flöde. Inom metallurgi och materialvetenskap används nedkylning för att uppnå glasbildning eller speciella kristallisationsbeteenden. Exempel på vätskor som kan underkylas är vatten, organiska vätskor och köldmedelflöden i tekniska system.