mikrocirculationen

Mikrocirkulationen är den del av blodcirkulationen som försörjer vävnader med blod genom de minsta kärlen: arterioler, kapillärer och venoler. Den står mellan arteriell perfusion och venöst återflöde och är platsen för gasutbyte, näringsutbyte och avfallsavlägsnande samt reglering av lokal temperatur och pH. Flödet genom kapillärnätet regleras av arterioltonus och precapillära sfinktrar samt av endoteliala signaler.

Anatomi och funktion: i mikrovaskulaturen sker det mesta av utbytet mellan blod och vävnad. Kapillärernas täthet och öppningen av olika kapillärer svarar mot vävnadens metabola krav (funktionell kapillärdensitet). Endotelcellerna bildar en glycocalyx som påverkar blodflödets rheologi och leukocytadhesion. Vasodilation och vasokonstriktion styrs av mediatorer som NO, prostacyklin, endotelin och lokala metaboliter, vilket möjliggör funktionell hyperemi vid ökat behov (till exempel vid arbetsaktiviteter eller efter måltid).

Bedömning och klinisk betydelse: mikrocirkulationen bedöms med tekniker som bildbaserad övervakning av mikrovaskulat med SDF- eller OPS-teknik, samt med laser-Doppler och funktionell kapillärdensitet. Dysfunktion i mikrocirkulationen förekommer vid sepsis, diabetes, svikt, iskemi-reperfusion och trauma och kan leda till vävnadshypoxi och organsvikt även när större sammanhängande blodflöden verkar adekvata.

Klinisk forskning och terapi: övervakning av mikrocirkulationen används inom intensivvård och kritisk sjukvård. Behandling fokuserar på att förbättra vävnadsspecifik perfusion genom vätskebalans, rätt vasopressor- eller vasodilatorval, och stödåtgärder som syresättning och antiinflammatoriska strategier. Forskningen undersöker endotelstabilisering och mekanismer bakom kapillärrekrutering samt hur olika medicinska ingrepp påverkar perifera perfusion.