Mikrocirkulationen

Mikrocirkulationen omfattar de minsta delarna av blodcirkulationen: arterioler, metarteriol, kapillärer och venoler samt närliggande lymfkärl. Den ansvarar för effektivt gasutbyte, näringstransport och vätske- och proteinbalans i vävnaden samt temperaturreglering. Flödet anpassas lokalt för att möta vävnadens metaboliska behov.

Struktur och funktion: Arterioler reglerar inflödet genom tonus och dilatation/kontraktion. Passage till kapillärerna kontrolleras av sfinkterliknande strukturer inom mikrokretsloppet. Kapillärer möjliggör diffusion av syre, koldioxid, näring, avfallsprodukter och immunceller; endotelcellernas junctions samt transcellulär transport påverkar permeability. Venolerna samlar blodet och leder det vidare till större cirkulation. Lymfkärl hanterar interstitialvätska och bortforslar partiklar.

Reglering: Lokal reglering dominerar: metabola faktorer som lågt O2, högt CO2 och lågt pH samt adenosin dämpar eller ökar kärltonus. Endoteliala mediatorer som NO, endotelin-1 och prostacyklin spelar central roll tillsammans med autoregulation via myogen respons och shear-stress. Nervös och hormonell kontroll modulera tonus och respons på systemiska behov.

Klinisk betydelse: Vid diabetes, ateroskleros, sepsis och trauma kan mikrocirkulationen bli störd, vilket riskerar vävnadshypoxi trots att större kärl är öppna. Ökad permeabilitet och ödem kan uppstå i samband med inflammation. Behandling och prognostiska bedömningar kan fokusera på att förbättra mikrocirkulationsflödet.

Bedömning och forskning: Metoder inkluderar videomikroskopi och Sidestream Dark Field (SDF) imaging, Laser Doppler flödemätning samt kliniska tecken som capillary refill time. Forskning undersöker hur mikrocirkulationen påverkas av sjukdomar, läkemedel och olika behandlingar.