mannosebindande

Mannosebindande beskriver proteiner och receptorer som känner igen och binder mannos- eller mannosliknande sockergrupper. Sådana interaktioner är vanliga inom immunförsvaret och i cellers glykaner där sockerstrukturer spelar en central roll för igenkänning och kommunikation.

Ett centralt exempel är mannosebindande lectin (MBL), ett lösligt C-typ lectin i blodplasman som tillhör familjen collectiner. MBL binder mannos- och fukosrika strukturer på patogener och aktiverar den lectinpathwayen i komplement­systemet via MBL-associerade serinproteaser MASP-1 och MASP-2. Genom denna väg bildas C4b2a (C3-konvertas) som leder till opsonisering och klyvning av mikrober. MBL finns i varierande halter i blodet, och genetiska variationer i MBL2-genen kan påverka nivåer och funktion.

Mannosereceptorn (CD206) är en membranbunden C-typ lectin som uttrycks på makrofager och dendritiska celler. Den binder mannosrika och fukosrika glykaner och medierar endocytos och antigenpresentation, vilket främjar fagocytos och immunreglering. DC-SIGN (CD209) är en annan C-typ lectin på dendritiska celler som binder mannosrika strukturer och underlättar antigentransport samt olika patogeninteraktioner.

Gemensamt är att bindningen ofta är calciumberoende och kräver multimerisering för hög aviditet. MBL och andra lectiner kan bilda oligomerer som förstärker sin bindning till sockerstrukturer och därmed effektiviteten i igenkänning och aktivering av immunologiska processer.

Klinisk relevans: genetiska variationer i MBL2-genen kan leda till låga serum-nivåer och har studerats i samband med ökad mottaglighet för vissa infektioner hos nyfödda och personer med nedsatt immunförsvar. Hos de flesta är MBL-brist asymptomatisk, men forskningen studerar också kopplingar till autoimmuna och inflammatoriska sjukdomar. Se även lectiner, C-typ lectiner och mönsterigenkänning.