magtarmblödningar

Magtarmblödningar är blödningar som uppstår i mag-tarmkanalen och kan delas in i övre och nedre GI-blödningar. Övre GI-blödningar kommer ovanför ligamenturområdet och inkluderar ofta blödningar från esofagus, ventrikel eller duodenum. Nedre GI-blödningar uppstår nedanför duodenum och kan komma från tunntarm, tjocktarm eller ändtarm.

Vanliga orsaker är övre: peptisk ulcus, esofagusvaricer, gastrit, Mallory-Weiss-tear och esofagit. Nedre: divertikulär blödning, inflammatoriska tarmsjukdomar, polyper och tarmcancer, hemorrhoider samt angiodysplasier. Riskfaktorer inkluderar NSAID-användning, antikoagulantia, alkoholrelaterade leversjukdomar och stor blödningsrisk vid vissa sjukdomstillstånd.

Symptom varierar men kan inkludera hematemesi (kräkblod), melena (svart tarmljudsblodigt avföring) eller hematochezi (frisk blod i avföring), samt allmänna tecken på blodförlust som yrsel och blekhet. Vid stora eller återkommande blödningar kan snabb försämring av cirkulation och medvetande uppstå.

Diagnostik innefattar snabbt stabilisering och laboratorieprov (blodstatus, koagulation, järnstatus). Endoskopi används för att lokalisera och behandla övre GI-blödningar; koloskopi används vid nedre GI-blödningar. Bildgivande tester och angiografi kan användas om blödningen är svårhanterad eller snabb lokalisering behövs.

Behandling syftar till att stoppa blödningen och stabilisera patienten: vätska och blodtransfusion vid behov, högdos protonpumpshämmare vid övre GI-blödning, endoskopisk hemostas, läkemedelsstöd som octreotid vid misstanke om variceal blödning, samt radiologisk eller kirurgisk åtgärd vid refraktär blödning.

Prognosen varierar och beror på orsak, ålder och ofta samtidiga sjukdomar. Förebyggande åtgärder inkluderar behandling av H. pylori, försiktighet med NSAID och blodförtunnande läkemedel samt riskbaserad PPI-prophylax. Sök vård omgående vid kraftig eller pågående blödning. Se även melena, hematemesi och kolorektal cancer.