tjocktarm

Tjocktarmen, även kallad kolon, är den sista delen av matsmältningssystemet. Den sträcker sig från ileocekalvalvet till ändtarmsöppningen och är cirka 1,5 meter lång hos vuxna. Tjocktarmen har som huvuduppgift att absorbera vatten och elektrolyter från tarinnehållet samt att bilda och lagra avföring tills den utsöndras vid avföring.

Anatomi och uppbyggnad

Kolonens viktigaste segment är uppstigande (ascending), tvärgående (transversus), nedstigande (descending) och sigmoideum (sigmoid). Till kolonet räknas även cecum, som är början av stora tarmen, samt appendix vermiformis som fäster vid cecum. Tjocktarmens blodförsörjning följer vanligen de stora tarmarnas kärl—övre mesenteriska artären försörjer den proximala delen av kolon och nedre mesenteriska artären den distala delen. Nerverna utgörs av det autonoma nervsystemet, vilket reglerar tarmens rörlighet och sekretoriska funktioner.

Funktioner

Förutom vatten- och elektrolytabsorption, bildas avföring genom ackumulering av semisolidt material som konsolideras i haustrationer. Tjocktarmen hyser en rik mikrobiota som bryter ner vissa kolhydrater och bildar kortkedjiga fettsyrior samt bidrar till vitaminproduktion, särskilt vitamin K. Tarmrörelserna inkluderar bland annat massrörelser som organiserar avföringens transport mot ändtarmen.

Viktiga kliniska aspekter

Vanliga tillstånd som påverkar tjocktarmen inkluderar förstoppning, diarré, divertikulär sjukdom, inflammatoriska tarmsjukdomar (såsom ulcerös kolit och Crohns sjukdom) samt kolorektal cancer. Screening och diagnostik involverar ofta koloskopi och avföringsprov för att upptäcka polyper och tidiga tecken på cancer samt att övervaka inflammation. Kolonens hälsa är viktig för vätskebalans, näringsupptag och generell tarmfunktion.