lågnivåprotokoll

Ett lågnivåprotokoll är ett kommunikationsprotokoll som verkar nära hårdvaran eller transportlagret i kommunikationsstacken. Dessa protokoll hanterar oftast överföring av rådata mellan enheter eller komponenter med minimal semantisk tolkning. De är optimerade för snabbhet, determinism och exakt styrning av bitar, ramar och adresser, och de kräver ofta att tillämpningen själv tolkar och organiserar informationen som överförs.

Exempel på lågnivåprotokoll inkluderar datalänkprotokoll som Ethernet (IEEE 802.3), CAN-bussen i fordonsindustrin samt seriebussprotokoll som I2C, SPI och RS-232/RS-485. Dessa protokoll definierar ramformat, adressering (till exempel MAC-adresser eller nod-id), felkontrollmekanismer som CRC och ibland flödeskontroll. De fokuserar ofta på deterministisk överföring och enkelhet, snarare än komplexa applikationsfunktioner.

Jämfört med protokoll på högre nivåer, till exempel HTTP, MQTT eller FTP, är lågnivåprotokollen mer involverade i själva överföringen snarare än i vad som görs med datan. De bär generellt inte affärslogik eller datarepresentationer; ansvaret för tolkning och sessioner ligger ofta hos högre lager eller programvara.

Användning och design kräver hänsyn till realtid, prestanda och robusthet. Eftersom lågnivåprotokoll ofta saknar inbyggd kryptering eller autentisering används ofta kompletterande säkerhetsåtgärder eller körs i säkra nätverk. Felsökning av fysiska lager och timingrelaterade problem krävs ofta, eftersom små fel i signaler eller konfigurationer kan påverka hela kommunikationsflödet.