lysmikroskopisk

Lysmikroskopisk (ljusmikroskopisk) avser observationer och tekniker som görs med ett ljusmikroskop. Termen används för att beskriva metoderna och den bild som uppnås när man studerar prover med synligt ljus som passerar genom eller reflekteras från provet. Ljusmikroskopi används för att undersöka små strukturer i biologiska prover, såsom celler och vävnader, samt mikroorganismer och vissa materialvetenskapliga tillämpningar.

Principen bygger på att ljuset förstoras av optiska objektiv och att kontrasten mellan olika delar av provet görs synlig. Upplösningen i ljusmikroskopi är begränsad av diffraktion och ligger vanligtvis runt ungefär 200 nanometer i den allra bästa lateral upplösningen, beroende på våglängd, objektiv och medium. Olika kontrastmetoder används för att få tydligare bilder av biologiska prov: bright-field (vanlig färgad bild), faskontrast och differential interference contrast förbättrar kontrasten i tunt och transparent material, medan florescensmikroskopi använder fluoroforer för specifik märkning. Konfokala mikroskopi möjliggör optiska snitt och bättre tredimensionell återgivning.

Användningsområden inkluderar histologi och klinisk diagnostik, cytologi, neurovetenskap och mikrobiologi, där prover ofta färgas eller märks immunohistokemiskt. Jämfört med elektronmikroskopi har ljusmikroskopi lägre upplösning och kräver mindre omfattande provberedning, men kan undersöka levande celler och möjliggöra realtidsobservationer. Elektronmikroskopi erbjuder däremot mycket högre upplösning men kräver vakuum och mer omfattande provförberedelser. Modern utveckling som fluorescens-, konfokal- och superupplösningstekniker vidgar ljusmikroskopins användningsområden betydligt.