lungblåsorna

Lungblåsorna, eller alveolerna, är små, tunna‑väggiga luftfyllda enheter som ligger längst ut i lungorna vid slutet av bronkiolerna. Tillsammans står de för största delen av gasutbytet mellan lungorna och blodet. Man uppskattar att människan har omkring 400–600 miljoner alveoler, med en sammanlagd kontaktyta mot blodet på cirka 70–100 kvadratmeter.

Alveolernas vägg består främst av två typer av epitelceller: typ I-pneumocyter, som täcker den största ytan och är mycket tunna, och typ II-pneumocyter, som producerar och frisätter surfaktant. Lungblåsorna omges av ett nätverk av kapillärer. Längs alveolerna finns små porer (Pores of Kohn) som förbinder grenar av alveolerna, och alveolära makrofager som rensar upp patogener och partiklar.

Gasutbytet sker genom diffusion över blod–lufbarriären, där luftvägens epitel, basalmembran och kapillärendotel ligger mycket nära varandra. Avståndet är extremt kort, vilket möjliggör snabb överföring av syre till blodet och av koldioxid från blodet till utandningsluften. Surfaktant, som produceras av typ II-pneumocyter, sänker ytspänningen och minskar risken för kollaps av de små blåsorna vid utandning.

Underhåll och utveckling: Alveolerna bildas under fosterstadiet men sker fortsatt efter födseln. Surfactantproduktionen är viktig för normal funktion. Alveolära makrofager skyddar mot infektioner genom att fagocytera smuts och mikroorganismer.

Betydelse vid sjukdomar: Förlust av alveolväggar ses vid emfysem, ödem vid lunginflammation eller ARDS, och fibros i interstitiella lungsjukdomar. Sämre funktion i gasutbytet leder till andfåddhet och hypoxi.