likviditetsfunktioner

Likviditetsfunktioner är funktioner som beskriver hur likviditet uppträder och hur den påverkar prisbildning och risk i finansiella marknader eller i penningpolitik. Begreppet används inom flera områden, bland annat i makroekonomisk teori och i finansiell mikrostruktur, där man försöker förklara hur lätt det är att omvandla tillgångar till kontanter eller att genomföra stora affärer utan stora prisrörelser.

Inom makroekonomin används likviditetsfunktioner ofta i form av likviditetspreferens, som beskriver hur mycket pengar hushåll och företag vill hålla som funktion av faktorer som ränta, inkomst och förväntningar om framtida likviditet. I finansiell mikrostruktur beskriver likviditetsfunktioner hur marknadsaktörer påverkas av handelsstorlek, marknadsdjup och transaktionskostnader. De kan illustreras med hur priset eller prisrörelsen reagerar på olika orderstorlekar, vilka bid-ask-spreadar som uppstår, samt hur prisimpacten av en større order växer med volymen.

Egenskaperna hos likviditetsfunktioner varierar mellan modeller, men gemensamma drag är att likviditet ofta uppvisar avtagande marginalnytta och att prispåverkan av handelsvolymen kan vara positiv och oftast öka snabbare än linjärt vid större volymer. Funktionerna kan vara monotona och konvexa i vissa ramverk, beroende på antaganden om marknadens struktur och aktörernas beteende.

Användningar av likviditetsfunktioner omfattar prissättning av illikvida tillgångar, riskhantering och stresstest i riskstyrning, likviditetsrapportering och policyöverväganden inom finanssektorn. De stöder även beslut inom corporate treasury och reglering genom att uppskatta hur förändringar i marknadsförhållanden påverkar likviditeten. Bevakning och estimation bygger ofta på historiska handelsdata, spreads och orderdjup, men mätningar och modellval är föremål för osäkerhet och kontextuella skillnader mellan marknader.