lagringssjukdomar

Lagringssjukdomar är en grupp ärftliga metabola sjukdomar där ämnesomsättningen hindras av att vissa föreningar inte bryts ned ordentligt. Detta leder till att substrat ansamlas inne i cellerna, framför allt i lysosomerna, vilket orsakar progressiv organsvikt. Den största undergruppen utgörs av lysosomala lagringssjukdomar (LSDs), där brist på eller nedsatt funktion hos enzymer eller transportproteiner leder till ansamling av olika substrat. Vanliga grupper är mucopolysackaridoser (MPS), sphingolipidoser såsom Gaucher och Fabry, samt Pompe sjukdom som påverkar glykogenlagringen i muskulaturen.

Orsak och ärftlighet: de flesta LSDs är ärftliga och följer autosomal recessiv nedärvning. Några är X-bundna, till exempel Fabry sjukdom och Hunter syndrom (MPS II). Eftersom sjukdomarna är väldigt olika i ålder vid debut och i organsvikt, varierar symptomen mycket mellan och inom diagnoserna.

Symptom och klinisk bild: påverkad enzym- eller proteinsfunktion leder till en blandning av gulsot, hepatosplenomegali, skelett- och ledproblem samt hjärt- och neurologiska symtom. Utveckling och funktionsnedsättning varierar kraftigt, där tidig behandling i många fall förbättrar utfall.

Diagnos: misstanke baseras på klinisk bild och familjehistoria. Bekräftelse sker genom enzymtest i blod- eller bindvävnadsprov eller genom genetisk analys. För vissa diagnoser används biomarkörer, såsom glykosaminoglykaner i urin hos MPS-sjukdomarna, och bilddiagnostik vid behov.

Behandling och vård: behandling riktar sig mot orsaken. Enzymersättningsterapi (ERT) finns för flera LSDs och kan sakta ned eller stoppa stödjande organpåverkan. Andra alternativ inkluderar hematopoetisk stamcellstransplantation, substratreduktionsterapi och experimentell gene- eller molekylär terapi. Behandling är oftast livslång och kräver ett tvärprofessionellt vårdteam.

Forskning och prognos: mycket LSDs beräknas diagnostiseras tidigt tack vare newborn screening i vissa områden. Prognosen varierar beroende på sjukdomstyp, tid till behandling och organpåverkan, men tidig behandling förbättrar ofta livslängd och livskvalitet.