kväveoxiderna

Kväveoxiderna (NOx) är en grupp gaser som består av kväve och syre. De två vanligaste är kväveoxid (NO) och kvätedioxid (NO2). Tillsammans används NOx som samlingsnamn för dessa föreningar, men andra kväveoxider som N2O, N2O3, N2O4 och N2O5 förekommer i atmosfären i mindre mängder.

Källor och bildning. Naturliga källor inkluderar blixtnedslag och mikrobiell kväveomvandling i jord och vatten. Mänskliga aktiviteter bidrar i stor utsträckning genom förbränning i fordon, industriella processer och el- samt uppvärmning. Förbränningsmotorns höga temperaturer initierar bildning av NO, som i sin tur oxiderar till NO2 i närvaro av syre. NOx deltar i fotokemisk reaktion i troposfären och bidrar till bildning av ozon och andra sekundära föroreningar; nedbrytningsprodukter som salpetersyra och salpetersyra-delsatomer kan bildas och bidra till ökade försurnings- och nedfallsproblem.

Miljöpåverkan och hälsa. Delar av NOx kan irritera luftvägarna och förvärra astma samt öka risken för hjärt-kärlsjukdomar vid långvarig exponering. Miljön påverkas genom bildning av fotokemisk smog (troposfärisk ozon), försurning av mark och vatten samt negative effekter på ekosystem. Vissa NOx-relaterade föreningar, exempelvis N2O, är också växthusgaser och har bidrag till klimatförändringar samt påverkan på ozonlager.

Reglering och teknik. Många länder har luftkvalitetsstandarder som begränsar NOx-utsläpp. Minskning sker bland annat genom förbättrad förbränning och utsläppsreduceringstekniker som katalytiska avgasrenare, selektiv katalytisk reduktion (SCR) och andra NOx-sänkande åtgärder, samt övergång till renare energikällor och effektivare fordon. Övervakning av luftkvalitet hjälper till att följa utvecklingen och vägleda policy.