konstrukvaliditeten

Konstrukvaliditet är ett centralt begrepp inom psykometri och mätvetenskap som beskriver i vilken grad ett mätinstrument verkligen fångar det teoretiska konstruktion som det avser att mäta. Begreppet omfattar förhållandet mellan mätningen och den kunskap och teori som ligger till grund för konstruktionen samt hur väl mätresultatet överensstämmer med förutsägelser i teorin. Konstrukvaliditet betraktas inte som en egenskap hos en enskild indikator utan som ett samlat evidenspaket som stödjer teori-instrument-sambandet över olika mått och sammanhang.

Flera typer av evidens ingår i konstrukvaliditet. Konvergent validitet innebär att mätinstrumentet korrelerar högt med andra mått som antas fånga samma konstruktion. Diskriminant (eller divergent) validitet innebär låga korrelationer med mått på andra, skilda konstruktioner. Faktorial validitet avser att instrumentets struktur (t.ex. antal faktorer och deras laddningar) överensstämmer med den teoretiska uppdelningen. Nära relaterad är den nomologiska validiteten, vilken handlar om hur mätningen passar in i ett vävt nätverk av teoretiska relationer och förutsägelser.

Metoder för att bedöma konstrukvaliditet inkluderar ofta faktoranalys (explorativ och confirmatorisk), MTMM-analysen (multitrait-multimethod), och tester av invarians över grupper och tider. Man undersöker även hur instrumentet beter sig i kända grupper eller i förutbestämda sammanhang och hur resultaten förutspår relevanta beteenden eller utfall, vilket rör prediktiv validitet som en del av validitetens spektrum.

Praktiskt bygger konstrukvaliditet på en tydlig teoretisk redogörelse och flera oberoende evidenskällor. Validitet är en kontinuerlig process där bevisen sammantaget utgör graden av överensstämmelse mellan teori och mätning; när bevis saknas eller motsägs kan konstruktionen behöva revideras eller instrumentet omarbetas.