Konstrukvaliditet

Konstrukvaliditet är en central begrepp inom psykometri och avser i vilken utsträckning ett mätinstrument verkligen fångar det teoretiska konstrukt som det avser att mäta. Denna typ av validitet betonar att mätresultatens mönster svarar mot teoretiska antaganden om hur konstruktet bör uppträda och hur det relaterar till andra variabler, snarare än att endast spegla slumpmässiga fel eller yttre faktorer.

Historiskt utvecklades konstrukvaliditeten under mitten av 1900-talet, särskilt i arbeten av Cronbach och Meehl. Modern syn på konstrukvaliditet bygger på flera källor av evidens inom ett nomologiskt nätverk som beskriver teoretiska relationer mellan konstrukt och andra variabler. Viktiga dimensioner inkluderar innehållsvaliditet (hur väl testets innehåll representerar konstruktet), konvergent validitet (starka samband med mått som teoretiskt bör mätas av samma konstrukt) och diskriminant validitet (låg samband med mått som bör mäta olika konstrukt). Prediktiv validitet och hur väl testerna följer den interna strukturen samt relationerna i nätverket är också centrala.

Metoder för att undersöka konstrukvaliditet inkluderar konfirmatorisk faktoranalys (CFA), utforskande faktoranalys, MTMM-design (multitrait-multimethod) och invariansanalys för att bedöma mätinvarians över grupper. Praktiskt krävs en tydlig teoretisk grund, noggrann operativisering och tolkningar som bygger på sammanvägda bevis snarare än ett enskilt test. Begränsningar är att validitet är kontext- och teori-bunden och ofta en kontinuerlig argumentation snarare än ett definitivt kriterium.