kompressionsfrakturer

En kompressionsfraktur är en fraktur där en benkropp pressas samman så att höjden minskar. Den vanligaste typen är vertebral kompressionsfraktur i ryggraden, särskilt i thorakala och lumbala regionen. Frakturen uppstår ofta vid osteoporos men kan även uppkomma vid trauma eller tumorinvolvering.

Orsakerna till kompressionsfrakturer är främst osteoporos hos äldre personer, vilket gör kotkropparna skörare. Andra orsaker inkluderar akut eller upprepad ryggtrauma, metastaser eller myelom som tömmer bendens styrka, långvarig användning av glukokortikoider och andra tillstånd som påverkar skelettstyrkan.

Symtom kan vara plötslig ryggsmärta efter ett litet trauma eller upplevd smärta utan tydlig händelse. Smärtan kan vara koncentrerad till det drabbade området och vara förstärkt vid rörelse eller stående. Viktförändringar och viss rygghöjdminskning kan förekomma, liksom ryggkyfos.

Diagnostik görs vanligtvis med röntgenundersökningar som visar den kilformade kotan, ofta i kombination med MRI eller CT för att bedöma skadans omfattning och om det finns mjukdels- eller ryggmärgenspåverkan. Benmassa stödjs med DEXA-undersökning för att utvärdera osteoporos. Andra orsaker skall uteslutas genom klinisk bedömning och laboratorietester.

Behandling innefattar ofta konservativ vård: vila i kortare period, smärtlindring, ryggstöd och fysisk terapi. Behandling av osteoporos är central, med bisfosfonater, denosumab eller teriparatid samt adekvat vitamin D och calcium. Vid refraktär smärta kan vertebroplastik eller kyfoplastik övervägas. I vissa fall krävs kirurgisk stabilisering.

Prognosen varierar beroende på orsaken och patientens övriga hälsa. De flesta frakturer läker inom veckor till månader, men kronisk smärta och deformitet kan uppstå och orsaka funktionell påverkan. Förebyggande åtgärder fokuserar på behandling av osteoporos, fallpreventiva åtgärder, regelbunden motion och kost som stödjer benhälsa.