DEXAundersökning

DEXA-undersökning, eller DEXA-skanning, är en medicinsk bildteknik som mäter bentäthet (bone mineral density, BMD) med två olika röntgenenergier. Den används främst för att diagnostisera osteoporos, bedöma frakturrisk och följa upp behandling av låg bentäthet.

Genomförande och teknik: undersökningen utförs vanligtvis som central DXA, där området i ryggen eller höften mäts, men även perifera mätningar av underarm eller andra skelettdelar kan göras. En mycket låg stråldos används, och undersökningen är snabb, oftast 10–20 minuter, utan behov av speciell förberedelse. Resultatet presenteras som bentäthet och jämförelser görs med referensvärden.

Resultat och tolkning: resultaten rapporteras som T-score och Z-score. T-score jämför mantätheten med en ung, fräsch referensgrupp av samma kön, medan Z-score jämför med ålders- och könsmatchade personer. Osteopeni definieras vanligtvis som ett T-score mellan −1,0 och −2,5; osteoporos som ett T-score ≤ −2,5. Z-score används när avvikelse över eller under samma ålder misstänks vara orsak till bentätsförändringen eller vid yngre patienter.

Indikationer och uppföljning: DEXA används för screening av riskgrupper, exempelvis kvinnor över 65 år och män över 70 år, samt personer med riskfaktorer som långvarig steroidanvändning eller tidigare frakturer. Resultat används för att bedöma behandlingseffekt över tid och kan följas upp med nya mätningar var 1–2 år beroende på riskprofil och terapi.

Begränsningar och säkerhet: DEXA mäter främst bentäthet och ger inte information om benkvalitet eller mikroarkitektur. Stråldosen är mycket låg, och undersökningen är allmänt säker för de flesta patienter. Gravida bör vanligtvis undvika röntgenundersökningar om inte absolut nödvändigt.