kompensationsförmågan

Kompensationsförmågan är förmågan hos en organism, ett system eller en individ att motverka effekter av en störning genom att anpassa funktioner, strategier eller strukturer. Begreppet används inom fysiologi, rehabilitering, psykologi och teknik för att beskriva hur funktion upprätthålls trots nedsättning eller avvikelse.

Inom fysiologi sker kompensation när kroppen upprätthåller homeostas och prestanda vid skada eller sjukdom. Exempel är andningskompensation vid lungsjukdomar, där ökad arbetsinsats och förändrad syra-basbalans hjälper till att upprätthålla syrehalt; samt kardiovaskulära anpassningar som ökad hjärtfrekvens vid blodförlust.

I rehabilitering och geriatrik används kompensationsförmågan för att beskriva hur personer med funktionsnedsättningar utvecklar kompensatoriska strategier eller använder hjälpmedel för att klara vardagen. Övningar, vardagsträning och miljöanpassningar kan stärka dessa mönster, men de kan också bli mål i sig om återhämtningspotentialen är begränsad.

Inom teknik och ergonomi avser termen hur system reglerar störningar genom feedback och redundans. Bedömning av kompensationsförmågan används för planering av behandling, träning och design av hjälpmedel och arbetsmiljöer. Begränsningar uppstår när kompensation blir ineffektiv eller orsakar nya risker.

Se även: kompensation, plasticitet, anpassning, homeostas.