klorofyllinnehåll

klorofyllinnehåll avser mängden klorofyll i en växtvävnad, oftast i blad. Klorofyllen utgör de gröna pigmenten som fångar ljus för fotosyntesen och består huvudsakligen av klorofyll a och klorofyll b. Innehållet i växten används som en indikator på fotosyntetisk kapacitet och växtens näringsstatus, särskilt kväveförsörjning.

Mängden klorofyll kan uttryckas på olika sätt, till exempel som milligram klorofyll per gram färgvikt (mg/g FW), milligram per gram torkvävnad (mg/g DW) eller som klorofyll per kvadratmeter bladyta (mg/m^2). Förhållandet mellan klorofyll a och b skiljer sig mellan arter och ljusmiljö och ger information om växtens anpassning till ljusförhållanden.

Mätmetoderna delas ofta in i destruktiva och icke-destruktiva. Destruktiva metoder kräver extraktion i organiska lösningar (t.ex. aceton, etanol eller DMSO) följt av spektrofotometrisk analys vid våglängder runt 645 och 663 nm för att uppskatta klorofyll a och b. Icke-destruktiva metoder inkluderar SPAD-sensorer, som ger en snabb uppskattning av klorofyllinnehållet baserat på ljusdiffusion genom bladet; kalibrering mot kemiska mätningar krävs för ökad noggrannhet.

Betydelse och tolkning: Högt klorofyllinnehåll kopplas ofta till god kvävestatus och hög fotosyntetisk kapacitet, medan minskat innehåll kan indikera stress, näringsbrist, torkning eller åldrande blad. Klorofyll a/b-förhållandet kan ge ytterligare insikt om ljusmiljö och fotosyntetisk anpassning.

Faktorer som påverkar innehållet inkluderar ljusintensitet och kvalitet, temperatur, näring (särskilt kväve och magnesium), vattenstatus, bladets ålder och art. Tolkningsramar bör anpassas till växtart, växtstadium och mätmetod.