kapillærendotel

Kapillärendotel är det endoteliala cellagret som klär insidan av kapillärer och utgör den tunnaste delen av kärlväggen. Cellerna bildar ett enkelt, sammanbundet skikt som avgränsar blodet från den omgivande vävnaden och reglerar utbytet av ämnen mellan blod och interstitiell vätska.

Kapillärendotelföretecknas av en omfattande roll i kontrollen av permeabilitet. Tight junctions (till exempel occludiner och claudiner) och adherens junctions (VE-cadherin) begränsar paracellulär passage och upprätthåller den endoteliala barriären. Den luminala ytan bär ett glykolipidlager som bidrar till skydd, mekaniskt känslig kommunikation och reglering av leukocytadhesion.

Kapillärer skiljer sig i genomsläpplighet och struktur: kontinuerliga kapillärer har ett obrutet endotel och saknar fenestrationer; fenestrerade kapillärer har små porer som möjliggör snabb passage av små molekyler (till exempel i njuren och tarmväggen); discontinous eller sinusoida kapillärer har större öppningar och ett delvis upplöst basalmembran, vilket förekommer i levern, mjälten och benmärgen.

Pericyter ligger tätt intill kapillärendotelcellerna och bidrar till stabilitet, reglering av blodflöde och genomsläpplighet. Basalmembranet ger strukturellt stöd. Transport av ämnen sker främst genom diffusion av små lipofila molekyler och genom transcytoss av vesiklar; vissa ämnen kräver specifika transportörer.

Fysiologiskt möjliggör kapillärendotelens egenskaper effektivt utbyte mellan blod och vävnad samt deltar i inflammatoriska svar. I hjärnan bildar kapillärendotel med särskilt strikta tight junctions blod-hjärnbarriären, medan andra vävnader ofta uppvisar högre genomsläpplighet. Vid inflammation ökar permeabiliteten och risken för vävnadsvätskeödem ökar.