kalibreringsdrift

Kalibreringsdrift är den gradvisa avvikelsen mellan ett instruments utsignal och det sanna värdet över tid, även när instrumentet kalibrerats enligt schema. Drift innebär att mätresultaten förändras med tiden, vilket kan leda till systematiska fel i processer och beslut.

Orsakerna inkluderar åldrande komponenter som motstånd och kondensatorer, variationer i miljöförhållanden som temperatur och fukt, mekanisk belastning och vibrationer, elektriskt brus samt korrosion. Drift kan uppvisa zero drift (offset förändras) och gain drift (förändrad känslighet); vissa system visar även hysteresis där svaret beror av tidigare mätningar.

Effekter av kalibreringsdrift kan vara felaktiga mått, försämrad processkontroll och kvalitetsproblem samt i vissa fall säkerhetsrisker. För att motverka detta används regelbunden kalibrering och spårbarhet till standarder för att upptäcka och kvantifiera drift över tid.

Detektion och hantering innefattar övervakning av instrumentets prestanda mot en referens eller standard, trendanalys och kontrollgrafer samt beräkning av uppmätt drift och osäkerhetsbedömningar. Vid behov utförs justeringar, utbyte av komponenter eller omkalibrering och omprövning av kalibreringsintervallet.

Förebyggande åtgärder inkluderar kontrollerade miljöförhållanden, robust design av sensorer och elektronik, redundans och självkalibrerande mjukvarufunktioner samt tydliga kalibreringsrutiner som dokumenteras och upprätthålls genom spårbarhet och certifikat. Kalibreringsdrift dokumenteras vanligtvis i kalibreringscertifikat och relaterade kvalitets- och riskanalyser.