kalibreringsintervallet

Kalibreringsintervallet är den tidsperiod som ligger mellan två kalibreringar av en mätinstrument eller mätutrustning, under vilken dess mätningar bedöms uppfylla specificerade krav på noggrannhet och tillförlitlighet. Genom att fastställa ett lämpligt intervall upprätthålls spårbarhet till erkända referensstandarder och mätresultatens användbarhet i verksamheten. Intervallen varierar mellan olika instrument och användningsområden.

Faktorer som påverkar kalibreringsintervallet inkluderar typen av instrument, dess stabilitet och ålder, hur ofta det används samt miljöförhållanden som temperatur, vibration och fukt. Kravet på spårbarhet och den risknivå som processen medför spelar också in. Vanligtvis används tillverkarens rekommendationer tillsammans med historiska prestandadata (till exempel driftstabilitet och trendanalys) för att fastställa intervallet. Intervallen kan sättas som fasta tidsbaserade perioder eller som dynamiska/villkorsbaserade intervall som justeras efter prestanda och användning.

Metoder för bestämning inkluderar riskbaserad bedömning, övervakning av kalibreringsresultat och trendanalys. I många länder följer laboratorier och tillverkare standarder som ISO/IEC 17025 och krav på spårbarhet till SI-enheter. Kalibreringsintervallet dokumenteras i kalibreringsplaner och följs upp i kalibreringscertifikat och loggar.

En väl avvägd kalibreringsplan bidrar till ökad mätprecision, minskad risk för felbeslut och kostnadseffektivitet genom att kalibreringar inte utförs oftare än nödvändigt. Regelbundna revisioner av intervallet rekommenderas när ny prestandadata framkommer eller arbetsförhållandena förändras.