inhalationsbronkodilaterare

Inhalationsbronkodilaterare är läkemedel som vid inhalation verkar genom att vidga bronkerna och därigenom förbättra luftflödet i luftvägarna. De används främst vid obstruktiva tillstånd som astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och ges ofta som en del av en långsiktig behandlingsplan eller som akut lindring vid försämring.

Verkningsmekanismerna varierar. Beta-2‑agonister relaxerar glatt muskulatur i bronkerna genom stimulering av beta-2‑receptorer och verkar snabbt; antikolinergika hämmar muskarina receptorer som minskar bronkoprovokerad konstriktion; methylxanthiner verkar genom olika mekanismer, bland annat fosfodiesterashämmning. Inhalation ger snabb effekt och minskar systemiska biverkningar.

Vanliga typer är: kortverkande beta-2‑agonister (SABA) som salbutamol som används vid behov för snabb lindring; långtverkande beta-2‑agonister (LABA) såsom formoterol och salmeterol som används som förebyggande behandling, oftast i kombination med inhalationssteroid (ICS). Antikolinergika finns som kortverkande (ipratropium) och långtverkande (tiotropium). Methylxanthiner som teofyllin används sällan.

Inhalationer kan ges med metered-dose inhalers (MDI) eller torra pulverinhalatorer (DPI) eller via nebulisatorer. Behandlingen delas ofta upp i en snabbverkande behandling (reliever) och en underhållsbehandling (controller). Kombinationsprodukter som ICS/LABA används för att förbättra kontrollen av symtom.

Säkerhet och biverkningar: vanliga biverkningar är tremor, hjärtklappning, darrningar och muntorrhet. Överdriven användning av SABA kan försämra kontrollen och ge paradoxal bronkospasm. Theophyllin kräver regelbunden övervakning av blodnivåer på grund av risk för toxiska effekter. Patienten uppmanas att följa ordinationer och få utbildning i korrekt inhalationsteknik.