gestmönster

Gestmönster avser återkommande sekvenser av rörelser som människor utför för att kommunicera eller för att styra tekniska enheter. Inom interaktionsdesign används begreppet för att beskriva gester som ett gränssnitt kan känna igen, exempelvis rörelser som registreras av pekskärmar, kameror eller andra sensorer. Gester kan vara naturliga, som att svepa, nypa eller trycka, eller delvis designade för en specifik applikation. I vissa sammanhang inkluderar gestmönster även ansiktsuttryck eller kroppspositioner som registreras av kameror eller sensorer.

Tekniker för igenkänning av gestmönster varierar och kan vara regelbaserade eller baserade på maskininlärning. Vanliga komponenter är sensordata från pekskärmar, kameror eller djupsensorer, följt av steg som detektering, spårning och klassificering av gesterna. Moderna system kombinerar ofta flera källor och använder inlärda modeller för att öka robusthet mot variationer mellan användare och miljöer. Exempel på typiska gester inkluderar tap, dubbeltap, svep i olika riktningar, nypa för zoom samt rotera en virtuell objektenhet.

Användningsområden omfattar smartphones och surfplattor, wearables, virtuell och förstärkt verklighet, fordon och andra interaktiva enheter. Fördelarna inkluderar intuitivitet, handsfree-operation och ökad tillgänglighet, medan utmaningar innefattar variation mellan användare, kulturella skillnader, ergonomiska hinder, risk för feltolkningar och integritets- och säkerhetsfrågor vid användning av kännbar eller kamera-baserad igenkänning.

Design och utvärdering av gestmönster fokuserar på konsekvens, synlighet av feedback, lätt att lära och motståndskraft mot felaktiga tolkningar. Vanliga mått är igenkänningsnoggrannhet, responstid och användarens fria tid att lära sig gränssnittet.