gallgångssten

Gallgångssten, eller choledocholithiasis, är stenbildning i gallgångarna som leder galla från levern till tunntarmen. De flesta gallgångssten uppkommer när gallstenar som bildas i gallblåsan migrerar vidare till gallgångarna, men ibland bildas stenarna primärt i gallgångarna till följd av infektion, stas eller inflammation. Stenar kan hindra gallflödet och orsaka lokala symtom eller allvarliga komplikationer.

Symtomen varierar. Många personer är asymptomatiska, men vid obstruktion av gallgångarna uppträder ofta smärta i övre delen av buken eller högra hypokondriet, ibland som gallkolik. Jaundik, mörk urin och blek avföring kan förekomma tillsammans med klåda. Illamående och kräkningar är vanliga. Feber och frossa kan tyda på infektion i gallvägarna (choledochit). Risken för pankreatit ökar när stenen hindrar utflödet till pankreas.

Diagnostik innefattar bilddiagnostik och laboratorier. Ultraljud används ofta som första undersökning men gallgångssten kan vara svåra att se. MRCP (magnetresonanskolangiopankreatografi) är icke invasiv och diagnostisk; ERCP kan användas både för diagnos och behandling. Lätt förhöjda bilirubin- och ALP-nivåer samt förhöjt amylas kan stödja misstanke om gallgångsproblem.

Behandling är riktad mot symtom och underliggande obstruktion. Asymptomatiska fall övervägs vanligtvis att övervakas. Vid symtom eller infektion används ERCP för att avlägsna stenen och ofta utförs sphincterotomi; efter akuta tillstånd följs ofta en cholecystektomi (borttagande av gallblåsan) för att minska risk för återfall. Prognos beror på snabbhet i behandling och förekomst av komplikationer som cholangit eller pankreatit.