försvarskommunikation

Försvarskommunikation är den samlade termen för hur information överförs, skyddas och hanteras inom försvarsmakten och i mellanstatliga och civila myndigheter under fred, kris och konflikt. Området omfattar tekniska system för överföring av data och tal, regler och rutiner för hur information delas och används, samt strategisk och operativ kommunikation som stödjer beslut, ledning och samverkan med samhället och internationella aktörer. Målet är att säkerställa konfidentialitet, integritet och tillgänglighet i alla led av kommunikationskedjan.

Väsentliga komponenter är: kommando och kontroll (C2) där kommunikation mellan befälhavare, enheter och stödfunktioner säkerställs; kommunikationstekniker som radio, satellit, fiber och cybersäkerhet; kryptografi och nyckelhantering för konfidentialitet och integritet; samt arbetsflöden för informationshantering där bedömningar, underrättelser och planering delas säkert.

Standardisering och interoperabilitet främjas genom gemensamma protokoll, krypteringsstandarder och utbildning. Inom nationell och internationell verksamhet eftersträvas samarbete med civil myndighet och försvarssektorn, inklusive förstärkt informationsspridning till allmänhet och medier genom offentlig kommunikation och krisberedskap.

Utvecklingen av nya kommunikationstekniker och ökad hotbild mot kritisk infrastruktur gör försvarskommunikation till ett område i ständig utveckling. Viktiga frågor är cybersäkerhet, resiliens mot störningar, hantering av desinformation samt behov av internationell samverkan och kontinuerlig utbildning.