försvarsceller

Försvarsceller är celler som deltar i kroppens immunsystem och skyddar mot infektioner och sjukdomar. De verkar inom två övergripande försvarsnivåer: det medfödda försvaret, som svarar snabbt och generellt, och det adaptiva försvaret, som ger specifikt och långvarigt försvar samt minne.

De viktigaste cellgrupperna i det medfödda försvaret är neutrofiler, monocyter/macrofager, dendritiska celler, mastceller, eosinofiler och basofiler samt naturliga mördarceller (NK-celler). Dessa celler kännetecknas av mekanismer som fagocytos och frisättning av cytokiner samt, i fallet med dendritiska celler och vissa makrofager, antigenpresentation som aktiverar andra delar av immunförsvaret.

Det adaptiva försvaret styrs av T-lymfocyter och B-lymfocyter. T-celler kan döda virusinfekterade celler eller reglera immunreaktioner, medan B-celler producerar antikroppar. Dendritiska celler fungerar också som länk mellan det medfödda och det adaptiva försvaret genom att presentera antigener till T-celler och därigenom initiera specifika svar.

Ursprung och utveckling: de flesta försvarsceller bildas i benmärgen; T-celler mognar i thymus och B-celler i benmärg. Efter aktivering flyttas de till lymfoida organ som lymfknutor, mjälte och andra vävnader där de möter antigener och aktiveras.

Funktion och samarbete: försvarscellerna känner igen främmande ämnen via receptorer som känner igen molekylära mönster, så kallade mönsterigenkänningsreceptorer (PRR). De genomför fagocytos, frisätter cytokiner som reglerar inflammation, och NK-celler kan döda infekterade celler. Den adaptiva delen ger mer målinriktad respons och minne inför återkommande infektioner.