forskningssammanhanget

Forskningssammanhanget, eller forskningskontexten, avser den miljö och de omständigheter där en studie genomförs. Det omfattar fysiska platser, organisatoriska strukturer, sociala relationer, kulturella normer, tidshorisont samt externa influenser som policy, finansiering och etiska regler. Kontexten fungerar som bakgrund som formar vilka frågor som ställs, vilka metoder som används och hur resultaten tolkas.

Begreppet betonar att data inte uppstår i ett vakuum utan är färgade av de omgivande förutsättningarna. I kvalitativa studier är forskningssammanhanget särskilt centralt för förståelsen av hur observationer uppstår och hur meningar tolkas, medan i kvantitativ forskning kan kontexten påverka val av mätinstrument och hantering av variabler samt generaliserbarhet.

Beskrivningen av forskningssammanhanget ingår ofta i metodavsnittet eller i en bakgrundsdel av rapporter och avhandlingar. Den hjälper läsaren att bedöma validitet, reliabilitet och reflexivitet samt hur representativ studien är för andra liknande sammanhang. Kontexten kan även informera tolkningar av resultat och hur överförbara fynd är till olika situationer.

Forskning växer vanligtvis ur flera nivåer av sammanhang: mikro (interaktioner inom grupper eller enheter), meso (organisationer, skolor, företag) och macro (lagstiftning, samhällsstrukturer). Kontexten kan vara dynamisk och förändras över tid, vilket ofta kräver att forskaren beskriver relevanta tidsmässiga och platsbundna faktorer. Att kartlägga forskningssammanhanget är därmed en viktig del av transparent och etisk forskning.