forskningspraxis

Forskningspraxis är den uppsättning normer, standarder och rutiner som styr hur forskning planeras, genomförs och kommuniceras. Den innefattar etiska principer, metodiska krav och praktiska processer som syftar till integritet, kvalitet och samhällsnytta. Forskningspraxis beskriver hur man formar frågor, väljer metoder, hanterar data och rapporterar resultat på ett transparent och ansvarsfullt sätt.

Centrala delar är forskningsetik, forskningsdesign och metodik, datainsamling och analys, dokumentation och arkivering samt publicering och samarbete. Det inkluderar frågor om upphovsrätt och rättvis erkännande av bidrag, hantering av kommersiella eller intressekonflikter samt ansvar när studier involverar människor eller djur. Ett starkt fokus ligger också på reproducibilitet och öppenhet, exempelvis genom preregistrering av studier, öppen tillgång till data och material samt tydlig rapportering av metoder och begränsningar.

Styrning och regelverk spelar en viktig roll i forskningspraxis. Etiska nämnder eller institutional review boards granskar studier som involverar människor. Lagstiftning som personuppgiftsskydd (GDPR) och djurskyddslagar reglerar vad som är tillåtet. Praktiker inom forskningen uppmuntras också att följa internationella normer och uppförandekoder, såsom publiceringsetik (COPE), integritetsprinciper i forskning och FAIR-principerna för data.

Utbildning och kultur är avgörande för god forskningspraxis. Många lärosäten erbjuder utbildning i forskningsetik och integritet, och en ansvarsfull forskningskultur strävar efter transparens, kvalitet och respekt för forskningsämnen och samhälleliga intressen. Forskningspraxis syftar till att upprätthålla förtroende och säkerställa att resultat används på ett ansvarsfullt och pålitligt sätt.