fördelningsfaktor

Fördelningsfaktor, i ett svenskt sammanhang ofta benämnt distributionsfaktor, är en dimensionlös koefficient som används för att fördela en kvantitet mellan flera delkomponenter, grupper eller behållare. Om den totala mängden är Q och de olika delarna får delarna i mängderna Q1, Q2, …, Qn, kan man skriva Qi = fi × Q där fi är fördelningsfaktorn för del i. Summan av fi över alla delar uppfyller vanligtvis villkoret ∑fi = 1, vilket speglar bevarandet av den totala kvantiteten.

Användningsområden finns inom flera områden, till exempel inom miljö- och riskmodellering där utsläpp eller koncentrationer fördelas mellan medier som luft, vatten och mark, eller mellan sektorer som industri, transport och hushåll. Inom ekonomisk planering används fördelningsfaktorer för att dela upp kostnader eller budgetposter över olika avdelningar eller projekt. Inom ingenjörsvetenskap används de för att fördela belastningar, resurser eller energiflöden i system.

Hur faktorerna bestäms varierar och kan vara empiriska (baserade på historiska data), teoretiska (baserade på fysikaliska eller ekonomiska modeller) eller optimerade (så att vissa mål uppnås). De kan vara konstanta eller tids- och tillståndsberoende. Osäkerhet hanteras ofta genom att behandla fi som stokastiska variabler eller genom scenarier.

Exempel: ett årligt utsläpp på 1000 ton delas upp som f_air = 0,5, f_water = 0,3 och f_soil = 0,2, vilket ger 500, 300 respektive 200 ton i varje medium.

Se även begrepp som fördelningskoefficient och viktad faktor.