elmotorn

Elmotorn är en maskin som omvandlar elektrisk energi till mekanisk energi genom elektromagnetiska krafter. Den består vanligtvis av en stator, den stationära delen, och en rotor, den roterande delen. När elektrisk ström passerar genom lindningar i statorn skapas ett magnetfält som interagerar med rotorns magnetiska fält och får rotorn att rotera. Elmotorer kan drivas med växelström (AC) eller likström (DC) och finns i flera konstruktioner anpassade till krav på hastighet, kraft och styrning.

Vanliga typer är AC-motorer och DC-motorer. Inom AC finns induktionsmotorer (som är mycket vanliga i industrin) och synkrona motorer. Inom DC finns borstade motorer och borstlösa motorer (BLDC). Induktionsmotorer kräver vanligtvis lite underhåll och har god tillförlitlighet, medan borstade motorer erbjuder enklare styrning men kräver borst- och kollektorkomponenternas underhåll. Borstlösa DC-motorer används när hög effekt och exakt hastighetsreglering krävs.

Hastighet och moment styrs ofta med elektronisk styrning. Växelströmsmotorer regleras vanligen med frekvensomriktare som justerar spänningens frekvens och amplitud, medan DC-motorer regleras med spänning eller polkoppling. Effektiviteten varierar mellan konstruktioner, men moderna elmotorer är ofta mycket effektiva och omfattas av energiklassificeringsstandarder.

Användningar omfattar pumpar, fläktar, verktygsmaskiner och drivsystem i transportsektorn samt hushållsapparater. Elmotorer är centrala för industriell automation och energieffektivisering; utvecklingen fokuserar på högre verkningsgrad, bättre kylning och mer avancerad styrning.

Historiskt utvecklades elmotorn under 1800-talet, med viktiga bidrag från forskare som Michael Faraday och Nikola Tesla. Faradays experiment lade grunden för elektromagnetisk drift, medan Teslas växelströmsinduktionsmotor blev en kommersiell framgång och lade grunden för modern industri.