djupfältskontrast

Djupfältskontrast är ett begrepp som används inom fotografi och film för att beskriva hur kontrasten i en bild varierar med djupet i scenen till följd av djupfältsbegränsningar. Begreppet refererar oftast till skillnaden mellan föremål som ligger nära fokusplanen och de som är ur fokus, där skärheten och därmed upplevd kontrast ofta avviker mellan olika djupnivåer. En stark djupfältskontrast leder till tydlig separation av motiv från bakgrunden eftersom endast ett begränsat avstånd är skarpt medan omgivningen upplevs som mjukare.

Fysiskt grundläggs djupfältskontrasten av bländarens storlek, brännvidd, avstånd till motivet och sensorstorlek. En stor bländaröppning och/eller lång brännvidd minskar skärpedjupet och ökar skillnaderna mellan i-fokus- och ur-fokus-områden. Ur fokus-områden förlorar högfrekvent detaljering, vilket minskar lokalt bildkontrast i dessa delar. Samtidigt kan optikens bokeh-karaktär påverka hur övergångarna upplevs.

Perceptionen av djupfältskontrast påverkas av begrepp som mikrokontrast (viktigt för små detaljer) och makrokontrast (generell tonomfång). En mycket ytlig djupfältskontrast kan ge stark separering av motivet men dölja detaljer i bakgrundens yta, medan ökad skärpedjup gör att flera plan behåller mer av sin kontrast.

I praktiken kan fotografer kontrollera djupfältskontrasten genom att justera bländarinställningar, brännvidd och avstånd till motivet, eller genom fokusstackning när det är önskvärt med större skärpedjup utan att offra bakgrunds- eller förgrundsdetaljer.