bländaröppning

Bländaröppning, eller endast bländaren, är öppningen i objektivet genom vilken ljuset passerar när en bild exponeras. Storleken på öppningen regleras av bländarlamellerna i linsen och påverkar hur mycket ljus som når sensorn.

Bländaröppningen mäts i f-tal (f-number). Det visar förhållandet mellan brännvidden och den aktuella öppningens diameter. Till exempel innebär f/1,4 en stor öppning medan f/16 är en liten öppning. Lägre f-tal släpper in mer ljus och används ofta i mörka förhållanden eller när man vill skapa ett kort skärpedjup, medan högre f-tal reducerar ljusinsläppet och ökar skärpedjupet.

Storl öppning ger ljusare exponering och kortare slutartider, men medför vanligtvis ett grundare skärpedjup. Mindre öppningar ger längre exponeringar och större skärpedup, vilket är vanligt i landskap eller tekniska fotografier där mycket av bilden ska vara skarp. Vid mycket små öppningar kan diffraktion mjuka upp bilden och minska upplösningen.

Bländarens storlek påverkar även bokeh, den oskarpa bakgrunden. Antalet bländarlameller och hur de formar öppningen påverkar hur högt ljuset i bakgrunden avbildas. En rundare öppning ger ofta mjukare och mer estetisk bakgrundsoskärpa, medan fler eller mer polygonala former kan ge kantigare bokeh.

Användningen av bländaröppningen varierar med genre och situation: porträtt drar nytta av relativt stor öppning för separation mellan motiv och bakgrund, medan landskap många gånger kräver liten öppenhet för maximal skärpa i hela bilden. Genom att justera bländaröppningen styr fotografen både exponering och bildens visuella uttryck.