skärpedjup

Skärpedjup är det område i bilden som upplevs som skarpt runt fokuspunkten. Det sträcker sig både framför och bakom fokus och upplevs som acceptabelt skarpt beroende på betraktaren, bildens upplösning och hur bilden senare kommer att beskäras och visas.

Faktorer som påverkar skärpedjupet är bländare, brännvidd, avstånd till motivet och sensorns storlek. En större bländaröppning (lägre f-tal) ger ett grundare skärpedjup, medan en mindre öppning (högre f-tal) ökar skärpedjupet. Längre brännvidd ger generellt grundare skärpedjup än kortare brännvidder när bildvinkeln hålls konstant. Närmare motivet ger ofta ett smalare skärpedjup, medan större avstånd ökar skärpedjupet. Större sensorer tenderar att ge grundare skärpedjup än mindre sensorer vid samma bildvinkel och samma f-tal.

Hyperfokalavstånd beskriver det fokuseringsavstånd där allt från hälften av hyperfokalavståndet till oändligheten upplevs tillräckligt skarpt. Det är särskilt användbart i landskapsfotografering för att få så mycket som möjligt i fokus. Zonfokusering innebär att man väljer ett fokusavstånd och använder en förutbestämd skärpedjup som ger ett förväntat fokusomfång över ett visst avståndsintervall.

I praktiken används olika strategier beroende på motivet. För porträtt vill man ofta ha ett lågt skärpedjup för att isolera motivet; för landskap vill man ofta ha högre skärpedjup. För att öka DOF kan man använda mindre bländare, längre avstånd till motivet eller en vidvinkelbrännvidd. Användning av stativ och DOF-kalkyler kan hjälpa till i planeringen.

Skärpedjupet är en uppskattning och påverkas av hur bilden visas och beskärs. Det beskrivs ofta via cirkeln av suddighet, där större cirklar innebär mer oskarphet för en given fokusinställning.