fokusavstånd

Fokusavståndet är avståndet längs den optiska axeln från ett optiskt element, till exempel en lins eller en spegel, till dess fokalpunkt. Det är ett mått på hur starkt elementet samlar eller sprider strålar och hur en bild av ett avlägnet objekt kommer att formas när systemet är i fokus. Fokusavståndet påverkar bildens storlek, synfält och ofta skärpedjup i ett optiskt system.

Vid en tunn lins i luft följer fokusavståndet f linsformeln 1/f = 1/do + 1/di, där do är objektavståndet och di är bildavståndet. Tecknet på f indikerar om linsen är konvergerande (f positivt) eller divergerande (f negativt). Linsens samlingsförmåga påverkar hur snabbt strålar samman innan de bildar en skarp bild.

För speglar bestäms ofta fokusfaktorn som f = R/2, där R är spegelns radie av krökning. Med standard signkonventioner är konkava speglar vanligtvis positiva i f-konventionen och konvexa speglar negativa.

Fokallängden påverkar bildens storlek och fält. Kortare fokallängd ger ett bredare synfält och oftast ett större skärpedjup, medan längre fokallängd ger större förstoring men ett smalare synfält och vanligtvis ett tunnare skärpedjup. Inom fotografi används vanliga intervall som bredvinkel cirka 14–35 mm, standard cirka 50–60 mm och tele cirka 85–300 mm, där längre brännvidd motsvarar längre fokusavstånd.

Fokusavståndet är en grundläggande, relativt konstant egenskap hos ett optiskt element, men exakt beteende kan påverkas av linsens konstruktion, material och omgivande medium.