djupfältskontrasten

Djupfältskontrasten beskriver hur skärpa och kontrast i en bild varierar med djupet i scenen. I fotografi och film uppstår djupfältskontrasten när endast ett begränsat skikt av motivet ligger i fokus medan delar längre bort eller närmare än fokusen blir suddiga. Denna skärpevariation påverkar hur detaljer uppfattas och hur tydligt konturerna mellan föremål framträder, vilket i sin tur påverkar upplevd kontrast och känsla av djup i bilden.

Orsaken är begränsad skärpa, ofta associerad med cirkeln av oskärpa (circle of confusion). När ljus från föremål utanför fokusplanen används minskar bildens höga frekvenser och därmed den lokala kontrasten, särskilt i kanter och texturer. Den upplevda kontrasten mellan förgrund och bakgrund kan därmed förstärkas eller tonas ned beroende på hur separerade planen är i fokus.

Faktorer som påverkar djupfältskontrasten är brännvidd, avstånd till motivet, bländaröppning och sensorstorlek. Längre brännvidd och större bländaröppning (lägre f-tal) ökar skillnaden i skärpa mellan plan och bakgrund och förstärker djupkänslan. Mindre bländare (högre f-tal) ökar djupfälten och minskar denna effekt. Avståndet till motivet och val av fokusplan påverkar också hur stor del av scenen som är i fokus.

Användning av djupfältskontrasten används för att styra uppmärksamhet, skapa separation mellan subjekt och omgivning och förstärka berättelsen visuellt. Porträtt- och makrofotografi drar ofta nytta av shallow DOF, medan landskapsfotografi ofta strävar efter större skärpedjup. Inom film kan variation i djupfältskontrasten bidra till scenens tempo och känsla.

Se även: skärpedjup, bokeh, cirkeln av oskärpa, bildskärpa.