desynchronisering

Desynchronisering innebär att två eller flera processer, enheter eller rytmer förlorar sin inbördes tidsmässiga överensstämmelse eller fasrelation. Begreppet används i flera fält där koordination i tid är viktig, bland annat neurovetenskap, fysiologi, telekommunikation, datorsystem och mekanik.

I neurovetenskap beskriver desynchronisering minskad synkronitet mellan neuronal oscillationer, ofta avläsbar som minskad amplitud eller koherens i EEG-signaler. Sådan desynchronisering kan kopplas till uppmärksamhet, rörelseinitiering eller minskad patologisk synkronitet vid epilepsi och Parkinsons sjukdom; vissa behandlingar söker inducera desynchronisering för att bryta skadliga rytmer. Inom sömn- och cirkadisk forskning avser desynchronisering avvikelse mellan kroppens interna biologiska klocka och yttre tidssignaler, vilket kan leda till jetlag eller sömnstörningar.

I tekniska system uppstår desynchronisering när klockor eller tidsstämplar inte överensstämmer, vilket kan ge upphov till datafel, nätverksproblem eller synkroniseringsfel i ljud och bild. Systemlösningar inkluderar tidsprotokoll (t.ex. NTP/PTP), återkopplingsstyrning och algoritmer för konsensus och återhämtning. Orsaker kan vara tidsdrift, fördröjningar, störningar eller heterogena naturliga frekvenser.

Effekten av desynchronisering kan vara skadlig eller önskvärd beroende på sammanhang; därför fokuserar forskning både på att förhindra oavsiktlig desynchronisering och på att använda kontrollerad desynchronisering som intervention.