certificeringsstandaarden

Certificeringsstandarden är en standard som anger krav på hur certifiering av produkter, processer, ledningssystem eller personal ska genomföras av ett oberoende certifieringsorgan. Syftet är att säkerställa att objekt som bedöms uppfyller specificerade krav och därigenom underlätta konformitetsbedömning och förtroende mellan parter.

Utveckling och användning av certificeringsstandards sker i samarbete mellan standardiseringsorgan som ISO och IEC samt nationella organ, näringsliv och tillsynsmyndigheter. Dessa standarder beskriver inte själva kraven på objektet som certifieras (till exempel en kvalitets- eller miljöstandard), utan kriterier för certifieringsprocessen och certifieringsorganets kompetens, opartiskhet och kontrollmekanismer.

Innehållet i certificeringsstandards brukar omfatta krav på opartiskhet och hantering av intressekonflikter, kompetens och kontinuerlig utbildning för certifieringspersonal, metodik för bedömning och revision, krav på dokumentation och spårbarhet, hantering av klagomål och tvister samt krav på övervakning och recertifiering för att säkerställa fortsatt överensstämmelse.

Vanliga referensstandarder inom området är ISO/IEC 17021-1 (krav på certifieringsorgan som certifierar ledningssystem), ISO/IEC 17065 (krav för certifieringsorgan som certifierar produkter) och ISO/IEC 17024 (krav för certifiering av personer). Dessa kompletteras ofta av relevanta bransch- eller nationella krav och av generell konformitetsbedömning.

Processen för certifiering följer oftast faserna ansökan, förberedelse och dokumentgranskning, revision eller bedömning, beslut och utfärdande av certifikat, samt övervakning och recertifiering. Certifieringsorganen kan vara ackrediterade av ackrediteringsorgan (till exempel genom organ som IAF eller ILAC) för att stärka trovärdigheten och jämförbarheten i bedömningarna.