brännbart

Brännbart är ett samlingsbegrepp som används inom arbetsmiljö och kemikaliesäkerhet för ämnen och material som kan antändas och brinna i omgivningen. Begreppet omfattar gaser, vätskor och fasta ämnen som har egenskaper som gör dem lättantändliga, exempelvis låga flampunkter, hög avdunstning eller starkt oxidationsbenägenhet. En viktig term relaterad till brännbart är flampunkt – den lägsta temperaturen där ångor från ett ämne kan antändas av en gnista eller låga om ämnet finns i närheten. Andra relevanta begrepp är självantändningstemperatur och ångtryck, som påverkar hur farligt det är i olika miljöer.

Brännbart delas ofta in i olika kategorier beroende på form: brännbara vätskor, brännbara gaser och brännbart fast material. Vätskor klassificeras vanligtvis efter deras låga flampunkt; gaser enligt deras antändningstemperatur och mängd gas i luft; fasta material utvärderas utifrån hur snabbt de bildar lättantändliga ångor vid normala temperaturer. Exempel på brännbart är bensin, lösningsmedel, alkohol, trä, papper och vissa plaster.

Säker hantering och lagring av brännbart kräver god ventilation, avskärmning från värme- och antändningskällor, korrekt behållare och märkning, samt förvaring i särskilda lådor eller skåp enligt lokala regler. På arbetsplatser används ofta effektiva skyddsåtgärder: brandsläckare av lämplig typ, jordning vid vätsketransport och tydlig skyltning.

I många länder styrs hantering och klassificering av brännbara ämnen av internationella standarder som GHS/CLP och lokala regler (exempelvis Arbetsmiljöverket i Sverige).