blodbildet

Blodbildet, eller komplett blodstatus (CBC) på svenska, är en rutinmässig laboratorieundersökning som ger en övergripande bild av blodets celler. Syftet är att upptäcka och följa upp tillstånd som påverkar blodbildens celler, såsom anemi, infektioner, inflammation, blödning och benmärgsfunktion. Resultaten används tillsammans med klinisk bedömning för att guida vidare utredning och behandling.

Vad som mäts i blodbildet varierar något mellan laboratorier, men vanliga komponenter är blodets tre celltyper: röda blodkroppar (RBC) med Hb och Hct, vita blodkroppar (WBC) inklusive diffen mellan olika typer av leukocyter, samt blodplättar (trombocyter). Röda blodkroppar får dessutom red cell indices som MCV, MCH, MCHC och RDW för att bedöma storlek och innehåll. Retikulocyter kan räknas separat för att bedöma benmärgens respons på anemi. Differentialräkning av vita blodkroppar visar andelen neutrofila, lymfocyter, monocyter, eosinofiler och basofiler.

Genomförande och tolkning sker vanligtvis med automatiserade hematologiska-analysatorer på EDTA-blod. Resultaten jämförs med ålders- och könsrelaterade referensvärden och tolkas i kliniskt sammanhang. Felkällor kan påverka resultatet, och vid avvikande värden utförs ofta upprepning, samt kompletterande tester som järnstatus, B12/folat, ferritin eller CRP.

Indikationer för att ordineras blodbilden inkluderar screening vid hälsokontroller, preoperativ utvärdering, utredning av anemi eller infektioner, samt uppföljning av behandlingar som påverkar blodceller. Blodbildet ger en viktig men ofta indirekt bild av patientens hematologiska tillstånd och används i kombination med vidare diagnostik.