benmärgsfunktion

Benmärgsfunktion avser benmärgens centrala roll i blodbildningen. I röda märgen bildas de flesta blodkroppar genom hematopoies, processen där hematopoetiska stamceller delar sig och differentierar till olika blodcellstyper. Gul märg består huvudsakligen av fettvävnad och kan omvandlas till rött vid behov, till exempel vid stor blodförlust eller sjukdom.

Hos vuxna är röd märg främst lokaliserad i höfterna (iliac crest), bröstbenet, nyckelbenen, ryggradens kotor samt proximala ändar av lår- och överarmsbenen. I längre rörben finns större delen av gul märg, medan barn har mer aktiv röd märg i större delar av skelettet. Den röda märgens funktion beror på ett specialiserat mikromiljö som stöder stamcellernas tillväxt och mognad.

Hematopoiesen leds av multipotenta hematopoetiska stamceller som ger upphov till två huvudlinjer: myeloid och lymfoid. Myeloida linjen bildar röda blodkroppar, granulocyter, monocyter och trombocyter; lymfoida bildar olika lymfocyter. Denna process regleras av tillväxtfaktorer och cytokiner, inklusive erytropoietin (EPO), tillväxtfaktorer som G-CSF och GM-CSF samt thrombopoietin.

Bedömning av benmärgsfunktionen innefattar blodprov (fullständigt blodvärde, retikulocyter) samt benmärgsbiopsi/aspiration vid indikationer som sedvanlig eller oförklarad blodbildsavvikelse, feber utan uppgiven infektion eller misstanke om malignitet. Biopsi används för att bedöma cellularitet, dysplasi eller infiltration.

Sjukdomar som påverkar märgens funktion inkluderar aplastisk anemi, leukemi och myelodysplastiska syndrom. Multipelt myelom innebär klonala plasmaceller i märgen. Behandling fokuserar på stödjande vård (transfusioner, antibiotikabehandling), stimulering av märgen med tillväxtfaktorer och, i uttalade fall, hematopoetisk stamcellstransplantation.