blodansamlingar

Blodansamlingar är en ansamling av blod utanför blodkärlens väggar och uppstår när ett kärl rupturerar eller läcker. Sådana hematom kan uppkomma i olika vävnader och kroppshål, och storlek och placering påverkar symptom och behandling. Små blodansamlingar läker ofta av sig själva medan större kan behöva medicinsk eller kirurgisk ingripande.

Vanliga typer och lokaliseringar inkluderar subkutana hematom (blåmärken), muskler (myom), samt interna hematom som retroperitonealt, intraabdominellt eller intracraniala (t.ex. epidural eller subdural hematom) och pericardialt hematom. Platsen för hematomet avgör vilka symtom som uppkommer, till exempel lokal smärta och svullnad vid ytliga hematom eller neurologiska tecken vid hjärnhematom.

Orsakerna är breda och inkluderar trauma eller kirurgiska ingrepp, användning av antikoagulantia eller blödningsrubbningar, vaskulära missbildningar, tumörer eller infektioner. Riskfaktorer är bland annat äldre ålder, tidigare blödningar och behandlingar som påverkar koagulationssystemet.

Diagnos bygger på klinisk bedömning och bilddiagnostik. Ultraljud används ofta för ytliga hematom, medan CT eller MRI är viktigare för djupare eller inuti skullanatomierna. Blodprover kan visa anemi, förlängd koagulationstid eller annan bakomliggande störning.

Behandling är inledningsvis ofta konservativ med vila, kompression och smärtlindring. Stora eller växande hematom, eller de som orsakar kompartmentsyndrom eller inre påverkan, kan kräva dränering eller kirurgiskt avlägsnande. Vid koagulationsrubbningar korrigeras statusen; antikoagulantia kan behöva reverseras med K-vitamin, FFP eller trombocyttransfusion. Förebyggande åtgärder handlar om att skydda mot trauma, noggrann övervakning och behandling av underliggande blödningssjukdomar. Prognosen varierar med storlek och placering; små hematom läker ofta utan konsekvenser, medan större lesioner kan lämna varaktiga symtom eller kräva uppföljning.