beröringskänslighet

Beröringskänslighet är en ökad eller onormalt stark reaktion på beröring, även vid lätta beröringar. Ordet används ofta i sammanhang som hyperestesi eller allodyni, och det kan förekomma som en del av olika medicinska tillstånd eller som ett sensoriskt behandlingsmönster hos vissa individer. Tillståndet kan vara lokalt begränsat eller mer spritt över kroppen och kan uppträda både i vila och vid rörelse.

Orsakerna till beröringskänslighet är varierade. Neuropatiska mekanismer kan uppstå efter nervskada, diabetes, herpes zoster eller andra nervesjukdomar och ge smärta vid beröring. Central sensorisk förstärkning vid tillstånd som fibromyalg iCRPS eller vissa migräner kan också bidra. Dermatologiska hudåkommor kan göra beröring obekväm, och psykologiska faktorer som ångest kan förstärka perceptionen av beröring. Hos barn kan taktil defensiveness förekomma, särskilt inom vissa neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, medan hos andra kan tillstånd som stroke eller tumör orsaka ny eller förvärrad känslighet.

Diagnos av beröringskänslighet baseras vanligtvis på patientens rapporterade symtom och en klinisk bedömning. I vissa fall kan specialtester användas för att särskilja hyperestesi från allodyni eller från andra sensoriska störningar. Differentialdiagnoser inkluderar nedsatt känsel (hypoestesi) och generell smärtproblematik. Bedömningen kan omfatta neurologisk och hudundersökning samt, vid behov, kvantitativ sensorisk testning.

Behandling fokuserar på att hantera bakomliggande orsak och minska besvären. Icke-farmakologiska åtgärder som arbetsterapi, sensorisk desensibilisering och avslappningstekniker kan vara hjälpsamma. Vid behov används smärtstillande läkemedel som NSAID eller neuropatiska läkemedel (t.ex. gabapentinoider, vissa antidepressiva) under medicinsk övervakning. Topikala preparat kan lindra lokal smärta. Anpassning av stimuli, skydd av känsliga områden och regelbunden uppföljning är vanligt förekommande delar av behandlingen. Prognos varierar och beror på underliggande orsak samt tid till behandling. Vid plötslig eller svår försämring bör vård sökas.