beroendebeteenden

Beroendebeteenden är beteenden som uppvisar ett starkt, tvångsmässigt begär och en oförmåga att kontrollera beteendet trots negativa konsekvenser. De omfattar både substansrelaterade beroenden, som alkohol- eller drogmissbruk, och beteendeberoenden utan direkt substans, som spelberoende, nätberoende, sex- eller kärleksberoende, shoppingmissbruk och överdrivet träningsbeteende. Termen används för att beskriva skadliga mönster där belöningssystemet i hjärnan kontinuerligt aktiveras.

Orsakerna till beroendebeteenden är multifaktoriella och inkluderar biologiska faktorer som genetisk sårbarhet och förändringar i dopamin- och andra signalsystem, psykologiska faktorer som impulsivitet och stresskänslighet samt sociala faktorer som miljö, relationer och tillgång till tjänster. Beroendebeteenden uppträder ofta tillsammans med andra psykiska tillstånd, såsom depression, ångest eller traumasymtom, vilket kan försämra prognosen och förstärka problemen.

Diagnostik av beroendebeteenden bygger vanligtvis på diagnostiska kriterier enligt DSM-5 eller ICD-11, där man bedömer faktorer som förlust av kontroll, tolerans, abstinenssymptom, ökad tid och resurser som ägnas åt beteendet samt fortsättning trots negativa konsekvenser. För beteendeberoenden används ofta anpassade kriterier och kliniska bedömningar som fokuserar på funktionsnedsättning och skadlig påverkan i vardagen.

Behandling är ofta multimodal och anpassad till individen. Den kan innefatta psykologisk behandling som motiverande samtal och kognitiv beteendeterapi, familjeterapi och stödgrupper, samt medicinska insatser när det är lämpligt (till exempel medicinering vid substansberoenden). Förebyggande arbete och tidig intervention är centrala, liksom bred tillgång till vård, livsstilsförändringar och åtgärder som minskar skadlig exponering. Behandlingen kan innebära längre rehabilitering och återfall är vanligt men kan överkommas med stöd och kontinuerlig vård.