benminskningen

Benminskningen är ett svenskt begrepp som beskriver minskning av bens massa och bentäthet över tid, ofta i samband med åldrande. Begreppet används inom hälso- och sjukvård för att beskriva processen där bennedbrytning överstiger nybildning, vilket ökar risken för frakturer och förlorad bennos. Inom klinisk medicin används oftast osteopeni och osteoporos som mer specifika diagnoser, medan benminskningen kan användas som en övergripande beskrivning av tillståndet.

Orsaker inkluderar åldrande, hormonella förändringar (särskilt estrogenbrist efter menopaus), brist på kalcium och D-vitamin, fysisk inaktivitet, rökning och hög alkoholkonsumtion, samt vissa medicinska tillstånd och läkemedel som långvarig kortikosteroidbehandling.

Mekanismerna innebär en obalans mellan bennedbrytning av osteoklaster och benbildning av osteoblaster, vilket leder till försämrad bentäthet och sämre benstruktur. Diagnostik baseras i stor utsträckning på bentäthetsering, ofta med DXA-skimning och rapporterat som T-score eller Z-score. Biokemiska markörer för benomsättning kan komplettera bedömningen.

Behandling syftar till att bromsa eller vända nedgången: livsstilsåtgärder som regelbunden viktbärande aktivitet och kost med adekvat kalcium och D-vitamin, samt farmakologisk behandling med exempelvis bisfosfonater, denosumab eller, i vissa fall, anabola läkemedel som teriparatid.

Benminskningen är ett vedertaget begrepp i svensk hälsokommunikation, men klinisk praksis följer internationella riktlinjer för bedömning och behandling av bentäthetsrelaterade tillstånd.