ambientskvalitetsstandarder

Ambientkvalitetsstandarder är juridiskt bindande gränsvärden för koncentrationer av miljöfarliga ämnen i den omgivande miljön. De syftar till att skydda människors hälsa och ekosystem genom att ange vilka nivåer som inte får överskridas i luft, vatten och jord. Begreppet används både i nationell lagstiftning och i internationella eller regionala regelverk och kan variera mellan olika media och ämnen.

Syftet är att skapa tydliga mål för miljökvalitet, styra policys och åtgärder samt stödja övervakning och rapportering. Ambientkvalitetsstandarder kompletterar emissionsstandarder hos utsläppskällor och fungerar tillsammans med övervakningsprogram som mäter verkliga förhållanden i miljön.

Mätning sker genom övervakningsnät, fältprover och modellbaserad bedömning. Gränsvärden kan vara tim- eller dygnsmedelvärden eller årsmedelvärden beroende på ämne och hälsoeffekt. Efterlevnad bedöms när koncentrationer överskrider standarderna, vilket kan utlösa åtgärder som utsläppsreduceringar, rapporteringskrav eller rådgivning till allmänheten.

Ambientkvalitetsstandarder skiljer sig från emissionsstandarder, som reglerar vad utsläppskällor får släppa ut. Tillsammans med miljömål, tekniska standarder och riskbedömningar utgör de ett regelverk som styr miljöpolitik, planering och tillsyn.

I Sverige hanteras ambientskvalitetsstandarder ofta av Naturvårdsverket och andra myndigheter, medan EU-ramverket regleras genom luftkvalitetsdirektiv och vattenkvalitetsdirektiv. Vanliga exempel i luft är PM2,5, NO2 och ozon; i vatten kan standarderna beröra toxiska ämnen, näringsämnen och pH-nivåer.