abnormaliteter

Abnormaliteter är ett samlingsbegrepp som används för att beskriva avvikelser från vad som uppfattas som normalt eller typiskt inom olika sammanhang. Begreppet används inom medicin, biologi, psykologi och statistik för att beteckna egenskaper, tillstånd eller mätvärden som ligger utanför det förväntade intervallet. Eftersom vad som anses normalt varierar mellan populationer, kulturer och sammanhang är normalitet i stor utsträckning ett kontextbundet begrepp och en statistisk referensram snarare än en absolut standard.

Inom medicin och genetik avser abnormaliteter ofta strukturella missbildningar eller funktionsnedsättningar, medfödda eller förvärvade, samt kromosomavvikelser. Exempel är hjärtfel vid födseln eller Downs syndrom. Klassificering görs ofta i major/minor eller mild/moderate/severe, och vissa abnormaliteter ingår i kända syndrom. Diagnostik kan innefatta klinisk undersökning, bilddiagnostik och genetiska tester. Hantering sträcker sig från observation och stödåtgärder till medicinska eller kirurgiska behandlingar där det är möjligt.

I statistik kan abnormalitet referera till outliers i data eller målvariabler som skiljer sig väsentligt från medelvärdet. I psykologi och socialt arbete används ofta termer som atypisk eller avvikelse för att undvika stigmatisering. Etik och kommunikation är viktigt, eftersom begreppet kan uppfattas som värdeladdat och leda till diskriminering. En modern syn på abnormaliteter betonar funktion, livskvalitet och rätt till stöd, snarare än att döma ut en person utifrån en avvikelse i ett enskilt mått.