Utrustningskrav

Utrustningskrav är de kriterier ett visst utrustning måste uppfylla för att fungera säkert, effektivt och kompatibelt med andra system. Begreppet används bredt och omfattar allt från verktyg och industrimaskiner till medicinsk utrustning, fordon och laboratorieinstrument. Kraven kan vara fastställda i lagstiftning, föreskrifter eller tekniska standarder och de kan gälla prestanda, säkerhet, miljö- eller hälsokrav, dimensioner, material, etikettering och underhållsbehov.

Hur utrustningskrav fastställs varierar: de kan vara obligatoriska genom regler eller rätten att sälja eller använda utrustningen, eller frivilliga där standarder fungerar som god praxis. Inom EU används ofta harmoniserade standarder som stöder direktivens grundläggande krav; uppfyllelse kan leda till CE-märkning och fri rörlighet inom marknaden. Myndigheter kan kräva konformitetsbedömning, tester i ackrediterade laboratorier och dokumentation som riskbedömningar och användarmanualer.

Exempel på områden där krav är centrala inkluderar arbetsmiljö och maskinsäkerhet, elektrisk utrustning, medicinsk teknik, fordon och laboratorieinstrument. Kraven syftar till att minska risker, säkerställa funktion och kompatibilitet samt underlätta inköp, drift och underhåll i både offentliga och privata sektorer.

I Sverige hanteras utrustningskrav inom olika politikområden av myndigheter som Arbetsmiljöverket, Transportstyrelsen och Socialstyrelsen, ofta i samarbete med standardiseringsorgan som SIS och internationella organ.