UVbestrålning

UV-bestrålning avser exponering för ultraviolett ljus, en del av solsstrålningen och av vissa artificiella ljuskällor. Ultrafiolett ljus har våglängder mellan cirka 100 och 400 nanometer. UVC-våglängder blockeras i stor utsträckning av ozonlagret och når sällan jordytan, medan UVA (315–400 nm) och UVB (280–315 nm) kommer i kontakt med huden och ögat. UVA utgör större delen av den UV-strålning som når oss och tränger djupare in i huden, medan UVB har starkare koppling till hudens ytliga skador.

Källor och exponering: Den största källan är solen. Andra källor är artificiella UV-lampor i solarium, steriliseringsutrustning och vissa arbetslampor. Exponering påverkas av tid utomhus, plats och reflexion från snö, vatten eller sand, samt hudtyp och bärsel.

Hälsorisker och fördelar: Kortvariga effekter inkluderar hudrodnad (solbränna) och ögonirritation. Långsiktiga risker är hudcancer (basalcellscancer, skivepitelcancer och melanom), fotoåldrande och ögonskador som katarakt. Syntesen av vitamin D i huden är en positiv effekt av måttlig exponering, men den bör uppnås utan att riskera skada.

Skydd och mätning: UV-index ger en översikt över dagens intensitet. Skyddsåtgärder inkluderar bredspektrumsolskydd med SPF 30 eller högre, kläder som täcker huden, hatt och solglasögon med UV-skydd, samt att söka skugga mitt på dagen. Undvik användning av solarium och skydda särskilt barn och personer med känslig hud.

Speciella faktorer: Hudtyp, ålder och ögon är särskilt relevanta för riskbedömningen. Ozonlagrets tillstånd, geografisk plats och årstid påverkar UV-nivåerna. Effektiv skydd kräver kombination av tidig åtgärd och konsekvent användning av lämpliga skyddsåtgärder.